Logiken drunknar i känslornas hav

För varje land jag har besökt har viljan och önskan varit enorm att kunna förmedla min åsikt eller förstå vad människor samtalar om på andra sidan av globen. Ganska snabbt inser jag att inte ens under hela min livstid kommer jag att kunna lära mig de flera tusen språk som finns där ute.

Jag kommer aldrig att förstå den som talar arabiska och jag kommer aldrig att behärska finska. Visst ska man aldrig säga aldrig men även jag som många gånger besitter storhetsvansinne får inse mina begränsningar.

Även om jag så innerligt önskar kunna tala alla världens språk för att förstå mina medmänniskor ytterligare så har jag inte kapaciteten eller lagerutrymmet i min hjärna.

Men vad som frustrerar mig än mer är när vi som talar samma språk inte förstår varandra. Jag träffar dagligen mödrar som gråter och fäder som känner sig sårade, de som bara hör vad den andre säger men inte längre förstår vad den andre menar. Och det är nog en situation vi alla kan relatera till, ni vet då känslan slår ut vettet.

I sådana lägen står jag utanför och medlar likt en tolk som översätter från ett språk till ett annat, skillnaden är att barriären inte alls består av språkbrister utan är värre än så. Den här barriären separerar precis som Berlinmuren och vägrar släppa in logiken i orden innanför öronen, muren som murar igen alla möjligheter till förståelse, betongblock som staplas snabbt på varandra för att nå först till toppen. Det enda som händer när vi slutar vilja förstå varandra, komma varandra närmare, och bara ser debatten som möjlighet till att vinna och markera, är att man rutar in sig själv i ensamhetens hörn.

Den minst attraktiva situationen är när medlarrollen byts ut till en poänghållare i en boxningsring. Jag vill helt plötsligt förvandlas till ringaren i Notre Dame och ringa i livets väckarklocka, om och om igen tills någon part vaknar upp och inser att alla är förlorare när vi slutar lyssna till varandra.

För att motverka frustration måste vi alla ta en tops och rensa öronen från det känsloflöde som står i vägen för att lyssna till det verkliga budskapet bakom orden.

Att kommunicera och förstå varandra för människor närmare, det ökar förståelsen till varandra. Men när vi slutar lyssna skapar vi oss istället en bild av vad den andre menar, vi skapar oss en osanning som ofta leder till frustration. När vi förstår varandra kan vi leva i samförstånd och harmoni, i en värld där vi alla kan vara vinnare.

 

Sanaz Tarlani

Krönika i Sundsvalls Tidning

 

Om författaren