Dags för kvinnorna att dra in rivalitetsklorna och i stället lyfta varandra

Vi alla har våra egna uppsatta mål, vi har vår egen kamp och våra egna drömmar. Att vakna upp med ett syfte skapar en känsla av tillfredställelse. Vår drivkraft är det som får det inre kugghjulet att snurra, en drivkraft som skapas av gnistan som vi gnuggar fram med hjälp av motivationens stenar.

Mina motivationsstenar består av att skapa en stolt känsla hos mina föräldrar som gav upp stor del av sitt liv för att skapa livets säkra stig för sina barn, jag motiveras av att sätta ett leende på läpparna hos dem jag älskar, jag motiveras av glädjen som uppstår hos den jag hjälper, jag motiveras av att känna mig duktig, jag motiveras av att ta vara på möjligheter.

Ända sedan barnsben har kramen från pappa när jag lyckades komma i mål vid miniskidloppet (en kilometer) på dagis haft ett oerhört värde, likaså mammas stolta blick när jag delade med mig av mina favoritleksaker till andra, mellanstadielärarens stjärna i kanten när jag äntligen klarade av multiplikationstabellen, eller att se min morbrors leende när jag faktiskt frivilligt stängde bilbältet.

Vi alla är i behov av bekräftelsen för att vi har kapaciteten för att nå våra mål. Vi alla är i behov av att ha någon som tror på oss.

Tron på oss själva växer när andra tror på oss, och i takt med att tron på oss själva växer så växer modet. När modet växer så vågar vi ta steg, steg som vi kanske annars hade varit rädda för att ta. Tillsammans med modet känner vi oss trygga i oss själva, men framförallt vet man att det finns de som tar emot oss likt ett skyddsnät om man snubblar när man väl tar steget.

I går hade jag äran att vara med i Sveriges största affärstidning. Mitt mod som byggts upp av min tro på mig själv men framförallt av dem som tror på mig skapar min livsresa och framtid. Stjärnorna i kanten kom i går av en massa vackra, självständiga och imponerande kvinnor. Jag får ofta höra att kvinnor inte kan lyfta varandra, att vi har svårt att dra in rivalitetsklorna för att istället klappa med en värmande mjuk hand varandra på axeln eller lyfta varandra. Jag ser allt fler starka kvinnor som förstått att vi har allt och vinna och inget att förlora i att vara stolta över varandras framgång.

Tro på barnen och ungdomarna i tidig ålder så deras mod får växa. Men i dag vill jag lyfta alla er kvinnor som strävar efter uppsatta mål, som tar er kamp vid hornen och som följer era drömmar, var stolta, ta steget, jag tror på er.

 

Sanaz Tarlani

Krönika i Sundsvalls Tidning

 

Om författaren