Nyårslöften är inte till för att hållas

Att få varje dag att räknas, att leva som om den vore ens sista, att fånga möjligheter och det underbart härligt uttjatade carpe diem har vi hört många gånger. Att vi alla har hört det och i vissa stunder även tappert försökt att ge oss på att leva i enlighet med detta tror jag att var och en kan skriva under på. Vi är där och tar på oss de röda ta-tag-i-drömmen-handskarna i några stolta sekunder innan rondens mästerskapsmedalj går till mañana-tänket. 

365 dagar har vi haft chansen att börja träna, sluta röka, spendera mer tid med våra barn, föräldrar och vänner eller att allmänt arbeta bort dåliga vanor och byta ut dessa mot bättre sådana. Men som alla andra år så finns det en specifik dag som lyser upp ta-tag-i-livet-tänket med en himmel full av fyrverkerier. Fyrverkerier som exploderar som stora påminnelser.

Nyårsafton närmar sig med stormsteg, kanske hinner du inte läsa dagens krönika för att du har fullt upp med att stryka finskjortan, rätta till flugan eller pudra på sista glittret, men tanken om årets nyårslöfte har garanterat slagit in mellan kanapéernas förberedelse.

I samma stund som jag funderar på vad jag kan göra detta år som jag inte lyckades med förra året så inser jag att mina nyårslöften ofta går lite i någon typ av återanvändningscirkel. Det kanske bara är jag, men mina nyårslöften återanvänds med jämna mellanrum. Återanvändning och sopsortering är i allmänhet toppen men i just detta fall är det ett problem. Om jag hade kunnat bocka av dessa efter 364 dagar så hade de inte kunnat tituleras nyårslöfte eftersom det redan hade varit avklarat. Men trots att jag kisar när jag kikar på alternativen så ser jag att det där med träning inte riktigt försvinner från listan.

Men för två månader sedan gav jag mig själv ett 365-dagars-löfte, det vill säga ett nyårslöfte som infann sig på en mindre rampljusaktig dag, en dag som inte får ångesten att kicka in för att man innerst inne vet att löftet kommer att hamna i mañana-periferin.

Jag vet med all säkerhet att för att få ett annorlunda resultat måste jag göra saker på ett annorlunda sätt. Nyårslöften är iklädda en pålåtsas-kostym och det är nog ganska allmänt vedertaget att nyårslöften inte är till för att hållas på riktigt utan lite mer på låtsas. Denna brutala sanning tillsammans med det faktumet att en mental förändring inte sker över ett midnattsklockslag är exakt det vi behöver för att se nyårslöften i vitögat. Nyår innebär en ny almanacka, ny dag innebär nya möjligheter. Möjligheten att respektera dig själv genom att hålla det du lovat dig själv.

Önskar er ett fantastiskt gott nytt år, men framförallt en underbar ny morgondag, för en ny dag i sig är en gåva.

 

Sanaz Tarlani

Krönika i Sundsvalls Tidning

 

Om författaren