Nyheter & berättelser

Min historia har varit jobbig dom senaste åren, men ljuset i mitt liv har alltid varit mina 2 barn, som jag tagit hand om ensam i 5 år, mer eller mindre. När jag tog mitt pick och pack och förflyttade mig i landet med mina barn för att få en nystart på livet efter fem kämpiga år så dröjde det inte många månader innan det där jobbiga brevet hamnade i min brevlåda - vårdnadstvist, brevet som jag länge fruktat men ändå trott aldrig skulle komma. Det kändes jobbigt och orättvist, jag som kämpat ensam i så många år och gett barnen all kärlek och trygghet, så ska han, den såkallade pappan komma och ta mina barn ifrån mig, de var så de kändes. Varför nu? Varför nu efter så många år?