Nyheter & berättelser

När vi fick telefonsamtalet med förfrågan om att sitta med som jurymedlem under draknästet på Göteborgs kulturkalas tvekade vi inte på att tacka ja, detta för att vi älskar att se människor utvecklas och följa sina drömmar. 

 

 

 

När jag ansökte om tjänsten som biträdande jurist hos Sanaz Juristfirma fastnade jag för firmans starka tro att alltid kombinera juridik med omtanke. En juristfirma som går utanför ramarna och som vill skapa något nytt. Det kanske låter som en självklarhet att alltid bemöta en kund med vänlighet och omtanke, då det faktiskt är personen framför dig som möjliggör att du kan arbeta med just det du gör. Jag tror många av er kan hålla med mig om att det inte alltid är så det ligger till. Juristvärlden är konservativ och tyvärr uppfattas den ofta som kall och opersonlig. Men varför? För vem tycker egentligen om att mötas med opersonlighet? Vem vill enbart vara ett anonymt namn på en lista, en kund som faktureras, eller personen som känner att man inte har någon att vända sig till för sina frågor? Det finns inget som säger att juridik måste bedrivas på ett visst standardiserat sätt för att god kvalitet skall uppnås. Jag skulle säga att lysande juridik uppnås när vi som jurister får vår klient att känna trygghet och förtroende. Det är inget hokuspokus utan handlar helt enkelt om att vara sig själv när man bemöter andra människor. Sanaz Juristfirma lät därför i mina öron som den ultimata arbetsplatsen, en plats där lysande juridik bedrivs.

 

Efter att ha arbetat med Sanaz i en vecka så kan jag utan tveksamheter säga att Sanaz Juristfirma är precis vad de utgör sig för att vara. Här bedrivs juridik med stort engagemang och den omtanken som nya, likväl gamla kunder bemöts med är genuint äkta. Bakom varje kund finns en människa, och den tanken finns med i varje enskilt agerande vi gör. Det är därför jag vet att jag hamnat på rätt plats.

 

Tillsammans ser vi nu fram emot nya utmaningar, nya kunder likväl gamla att värna om, samt att kombinera juridik med omtanke i vår fortsatta resa tillsammans.

Med det sagt vill jag nu önska er alla en härlig helg med förhoppningsvis en gnutta sol i regnet.

 

 Malin Grüneberger

Efter att ha kämpat sedan 2013 för att skipa rättvisa för en underbar klient går vi ut ur Borås tingsrätt som segrare. Känslan av att se sin klients lycka efter en emotionell berg -och dalbana är helt oslagbar.

När ögonen slår upp och möts av fröken sols glittrande vackra strålar kan jag inte annat än le och omfamna dem. Jag känner hur saker som tidigare känts hopplöst blir hoppfullt, hur jag förvandlas från en sengångare ur dvala till en hoppande antilop som med nyfikenhet tar sig fram i vårvinden. Det är helt fantastiskt hur våren tar med sig fnittrande känslor med fåglarnas kvittra ...

Jag har aldrig upplevt mig vara så frustrerad över den evigt långa väntan som jag gjort senaste tiden. Jag sitter och lite stressigt knackar klackarna i golvet i väntan på en vändning. Det känns som jag i slowmotion ser hur världen fallerar framför mina ögon, hur vårt runda klot blivit en lekplats för stora makthavare som endast ser erövrande och det egna maktbegäret framför sig.

Vi alla har våra egna uppsatta mål, vi har vår egen kamp och våra egna drömmar. Att vakna upp med ett syfte skapar en känsla av tillfredsställelse. Vår drivkraft är det som får det inre kugghjulet att snurra, en drivkraft som skapas av gnistan som vi gnuggar fram med hjälp av motivationens stenar.

För varje land jag har besökt har viljan och önskan varit enorm att kunna förmedla min åsikt eller förstå vad människor samtalar om på andra sidan av globen. Ganska snabbt inser jag att inte ens under hela min livstid kommer jag att kunna lära mig de flera tusen språk som finns där ute.

Glädjen som uppstår, känslan som berör, smilbanden som går från hörn till hörn. Känslan som likt ett rus ringlar genom hela kroppen och ut i fingertopparna. Jag såg något, något som jag inombords länge velat se, helt plötsligt från ingenstans fanns det där på tv-skärmen.

Väntan på spårvagnens ankomst eller uppvärmning av dagens måltid är exempel på väntande stunder då jag planerar framtiden. På väg till kontoret i en smockfull spårvagn sitter jag och ser mig omkring på alla som är på väg till dagens stora aktivitet. Alla är på väg till arbetet, vissa kanske till sitt drömjobb och andra till platsen som möjliggör mat på bordet och betald hyra.

Att få varje dag att räknas, att leva som om den vore ens sista, att fånga möjligheter och det underbart härligt uttjatade carpe diem har vi hört många gånger. Att vi alla har hört det och i vissa stunder även tappert försökt att ge oss på att leva i enlighet med detta tror jag att var och en kan skriva under på. Vi är där och tar på oss de röda ta-tag-i-drömmen-handskarna i några stolta sekunder innan rondens mästerskapsmedalj går till mañana-tänket.